I år var det svårare än jag någonsin upplevt att få ihop till ett 25-manna lag. Efter annonseringen så var vi knappt 20 personer som kunde tänka oss att springa, men efter lite påstötningar så lyckades vi få ihop ett helt lag och en reserv på plats. Ett stort tack till alla som varit med och framför allt er som alltid anmäler er i tid utan att man behöver stöta på. 

Dagen vart ju en väldigt fin dag, med lite väl mycket spänning och den var väldigt lång, för vissa längre än andra.

Jag hade som vanligt gjort ett lite anpassat körschema för att vi skulle ha koll på när man växlar och ungefär hur det går för var och en. För mig är det viktigt att de tiderna inte sätts för snällt, ska man vara under ska man gått bra, och om man är väldigt mycket under så är det lagledaren som gjort fel.

Så vi startade med Malva, som efter ett utmärkt lopp slog min beräknade tid med 14 sekunder. 

Sen Mattias som gjorde ungefär lika bra och missade min tid med bara 8 sekunder.

På 3:e sträckan så sprang Mats Bernersson, Hillevi Larsson, Anders och Albin Westerberg. Här hade Mats lovat att bara gå till sin naprapat. Jag kan dock garantera att han hade blivit diskvalificerad för oren gång om det hade varit någon som hade bedömt den saken. Här var min största missberäkning, jag räknade med att om man gick så klarar man max en kilometer på 20 minuter. Så nu får jag nog revidera den uppfattningen, med oren gång kan man tydligen komma ned under 15/km. Albin var annars snabbast i gänget och hamnade 1 sekund under min beräknade tid. 

På 4:e, som jag vill ha som en ungdomssträcka lyckades vi verkligen få till det. Elisa, Thula, Albin och Micke tog de sträckorna. Ingen över 16 år! Elisa, Thula och Albin gjorde sin stafettdebut, och alla med äran i behåll.Här var Micke snabbast, men bara sekunder före Albin.

5:e sträckan är den längsta och svåraste utav de parallella sträckorna.Här sprang Patrik S, Rasmus, Samuel och Mats Bäckström.  Samuel var den som var allra snabbast och även han lyckades få bättre tid än beräknat, detsamma gjorde Patrik som slog sin beräknade tid med 15 sekunder. Men alla gjorde bra insatser. 

6:e sträckan är damsträcka. I år fick Amanda göra debut på sträckan och Boel sprang för första gången för oss. Elisabet och Anna är ju gamla trotjänare. Alla gjorde stabila lopp. Här hade vi bara drygt 10 minuter mellan första och sista som kom in, så det fanns en liten chans att nå målet under 10 minuter vid växlingen.

7:e sträckan vart nog den mest dramatiska. Glenn som gjorde 25-manna debut för OK Enen startade sist, men kom in allra först på en utmärkt tid, bara någon minut efter den beräknade. Anders kom in strax efter, men sen tog det lite tid. När Andreas fick vi veta varför han hade ramlat i en av de branta backarna och slagit axeln ur led. Trots det fortsatte han och tog sig runt de kilometrarna som var kvar på banan. Efter sjukvård på plats och sedan skjuts till sjukhuset så tog det ett tag. 

Simon hade en liten tung dag och kom relativt sent, så vi fick en ganska lång tid mellan första och sista när vi skulle ut på sträcka 23-25.

Vi hade gett upp chansen att slippa omstart på sista redan på planeringsstadiet, men nu var det stor risk att vi skulle få omstart även på näst sista. Om jag gjorde runt 6 min/km så skulle det gå, och det gjorde jag såklart inte. Några slarvmissar och tröga ben i uppförsbackarna så kom jag in 10 minuter för sent, trodde jag. Men medan jag var borta så hade de skjutit på omstarten, så jag kunde växla över till Camilla som vanligt.

Camilla gjorde en riktigt bra sträcka, och kom tillbaka nöjd. Det är lite osäkerhet med tiden på hennes sträcka, men det var hur som helst en magisk orientering hon fick till.

Stefan hade den lite otacksamma förmånen att springa sista sträckan, men gjorde det med den äran. Var med i ruschen vid omstarten och kom igenom banan med en kilometertid under 9. Imponerande.

Nu var alla i mål, ingen felstämpling, kartvarvning, men en person på sjukhuset med axeln ur led. Andreas fick en lång dag och kom hem först till midnatt. 

25-manna har en särskild plats i mitt hjärta. Första gången jag sprang som 12-åring var det en rak kavel, då man startade i mörker och gick i mål i mörker. Sen provade man lite med 3 eller 4 personer som parallella sträckor.

Men konceptet har alltid varit lika. Klubben träffas, springer tillsammans, från yngsta till äldsta i ett och samma lag. Samtidigt med Sverige eliten och massor av andra orienterare i olika nivåer och åldrar. Så en gång till, tack alla som var med och Erik som var med på plats som reserv. Jag hoppas att jag får förmånen att vara med fler år i 25-manna laget, och gärna i ett andra lag den dagen det händer.

Lagledaren